torsdag 25 februari 2010

En olycka kommer sällan ensam

Typiskt!

Mitt i snö eländet, med tonvis med snö på mitt nya tak så är det regn på gång. Den snön som ligger på taket fungerar ju som en svamp om det kommer regn. En aning stress med att få bort så mycket snö som möjligt innan regnet infinner sig givetvis. Skulle något hända så gäller ju inte försäkringen (utifrån kommande vatten).

Eftersom ombyggnaden av andra våningen gått i stå under dessa kalla dagar så ser det ut som det gör i resten av huset. Lite trångt och rörigt med andra ord.

När jag slog upp mina blå i morse så lade jag direkt märke till några bruna fläckar i sovrumstaket. På golvet var det en liten pöl. Klarvaken rusade jag genast upp på våningen ovanför med ett par hinkar i handen. Övertygad om att taket läkte in. Men så var inte fallet. Synade och kollade överallt men inget vatten den vägen.

Nästa tanke var mina expansionskärl, men efter en undersökning, så var det inte dessa heller.

Kvar fanns bara ledningen till elementen. Genom att klura ut var dessa kan gå så var det bara att inse att ett sådant sprungit läck. För att få ett stop på droppandet så var det bara till att minska trycket på systemet. Därefter så var det bara till att packa ur garderober, ut med sängar osv för att få komma åt utrymmet i taket under läckan.

Så nu sitter jag här utan min vattenburna värme, utan sovrum med säng i mitt redan trånga vardagsrum. Snacka om att leva kappsäcksliv i sitt eget hem.

Inte nog med det, vattnet har runnit ner på väggen i vardagsrummet också, så där blir det till att riva ner den blöta tretexen och så småningom tapetsera om även där.

Enligt försäkringsbolagets inspektör som var här och kollade så får jag räkna med att ha det fritt i 5 - 6 veckor efter det att det blöta tagits bort och läckan har lagats.

På toppen av allt så förlorade damkronorna bronsmatchen och herrarnas insats skall vi helst inte nämna.

måndag 8 februari 2010

Vilken höjdare

Tänker på Carl-Gustaf Lindsedts monolog i "Bilskolläraren" när jag skriver så. Du vet avsnittet där han säger:

Akta dragkärran!
AKTA Dragkärran!
AKTA DRAGKÄRRAN!
*Krasch, Bom*
Oj vilken höjdare
Den stod ändå där och skräpade
el dyl - osv

Nu var det inte någon dragkärra utan en soptunna som fick sig en resa.

Men jag kanske skall börja från början.
Jag är ofta ute och kör på de små vägarna, återvändsgator och dylikt på helgnätterna. Skall inte gå in på närmare vad jag gör eller varför. Dom som vet - dom vet - resten kan få fundilera litta.
Ofta är det trångt och man får saxa en hel del för att vända eller backa tillbaka. Men nu när det är ordentligt halt så kör jag mycket med den sk. handbromsvängen.

Ja ja - jag vet att det är lite pojkaktigt och småbarnsligt att leka så för gubbjävlar i min ålder. Men man är inte äldre än vad man gör sig och den lekfulle pojken i mig får faktiskt komma fram ibland.

Nåväl min typ av handbromssvängar funkar nog bäst om man har en framhjulsdriven carreta av mindre modell.

Metod 1 är att man har lite fart och svänger snabbt samtidigt som drar i handbromsen, vilket får bakhjulen att låsa sig och sladda. Man svänger alltså aktern på ekipaget. Väl genomfört så svänger man runt 180 grader. Men är svårt att kontrollera iom att det är mycket beroende på dels underlag och dels på farten. Är som att dansa foxtrot med en madam som ligger i den övre tugviktsklasse (150 +). Svårt att få igång svängen men ännu svårare att få stopp på skutan.

Metod 2 är att man står still och backar lätt. Gör en max svängning och samtidigt drar järnet en liten stund och därefter eventuellt trampar på bromsen. Alternativt så kan man även använda handbromsen även här. Allt beroende på underlag och situation. Man kan i princip säga att man sladdar runt med framdelen av bilen.

Metod 1 använder jag sällan men metod 2 dessto mer. För det mesta går det bra och blir precis som jag har räknat med (eller nästan iaf). Ibland (sällan) så fegar man lite och kommer inte runt som tänkt, utan får saxa fram o tillbka några gånger innan man är på rätt kurs. Lite vanligare är dock att det hela blir lite väl bra och man *snurrar* lite mer än man har tänkt sig. Då händer det att man dundrar lite in i en snövall. Hittintills så har det inte blivit några nya bucklor på skärmen för snövallarna är tillräckligt dämpande och mjuka. Sedan har min bil redan ett antal bucklor så en mer eller mindre gör nog inte så mycket.

Nåväl den aktuella natten så gjorde jag som vanligt på ett visst ställe, en återvändsgata med ingen vändplats. Drar järnet svänger, bromsar och får en sjujäkla snurr på bilen. Betydligt mer än vanligt alltså. Förstår att nu blir det snövallen. Men hinner inte ens tänka färdigt tanken innan det säger PANG.

I ögonvrån ser jag en soptunna göra en elegant seglats över snövallen och landa i den djupa snön på andra sidan av ett staket. Som tur är så var det den typen av tunna som är av plast, med hjul på ena sidan samt troligtvis helt tom. Tydligen så hade gubbjäv ........... öööh husägaren ställt ut tunnan delvis på vägen och en liten bit upp på snövallen samt med hjulen utåt. Vilket kan förklara det hela. Från min plats så såg soptunnan hel ut och vid en senare besiktnig av bilen hade denna inga nya bucklor.

Nåväl, som den trevliga, ärliga och genomschysta person jag är så tittade jag mig omkring och följde flödesschemat:
Var det någon som såg mig?
Kan någon veta att det var jag?
Osv....

Eftersom svaret var nej så rullade jag så tyst och diskret som möjligt därifrån samtidigt som jag försökte göra mig så liten som möjligt bakom ratten - som om det skulle hjälpa.
Nåväl - då det gått ett litet tag sedan händelsen så får jag anta att jag kom undan billigt.

Nu har husägaren inte ställt ut soptunnan på vägen igen och jag har en extra kolla på dessa gröna högflygande tunnor.

söndag 7 februari 2010

Kollektivt skrivkramp

Är det den mörka årstiden som gör det tro?

I vilket fall som helst så är antalet inlägg som görs i bloggarna betydligt mindre nu än under sommarhalvåret. Det är inte bara i de bloggar som jag ständigt följer utan även den stora drös som jag tittar in till ibland. I somras så hann man knappt med att läsa de man följer ständigt, nu hinner man knapra av samtliga på mindre än en halvtimme.

Vi som bloggar är väl beroende av solljus, nästan så att man skulle tro att skrivandet drivs av solceller. Lite sjukt egentligen, för på sommarhalvåret finns det så himla mycket annat att göra än sitta inne o knappa på tangentbordet. På vintern så har vi mycket tid över för knapprandet.

Själv så har jag ständig skrivkramp, så jag kan tyvärr inte skylla på dissfunktionella solceller.

Är vi nära släkt med björnana tro och går in i någon slag dvala eller ide?

lördag 6 februari 2010

Boston Legal

Nu har jag i stort sett, fått averkat alla avsnitt i denna i mitt tycke fantastiska serie. Är bara några avsnitt ur säsong två jag tyvärr inte fått tag i, ännu.

Såg väl några avsnitt när dom gick på TV, men var väl inte så "freakad" på den då. Är en helt annan femma att se avsnitten i följd och relativt nära inpå.

Är en underbar blandningen av drama, politik och crazy humor. Antar dock att man bör vara något insatt i hur United States åf Manerikat fungerar samt hur de flesta jänkar ser på sitt eget land.

Manuset är otroligt väl skrivet och skickligt balanserat, speciellt de politiska delarna, där man ofta är nära gränsen för vad och hur man tar fram aktuella politiska händelser samt det som av de flesta anses vara sjukt i det samhällssystemet. Antingen så älskar man serien eller så hatar man den.

Personligen så är jag övertygad om att ifall serien hade skrivits och gjorts i ett annat land så hade det blivit ett jäkla hallå. För man måste inse att de flesta amerikaner är otroligt lojala och är trogna sitt land. Inhemsk kritik går bra, men fan ta den som kommer utifrån och kritiserar.

Man har lyckats ta fram mycket som är knepigt i samhället men iom att man även samtidigt får fram motkritik så kan man ta det till en annan högre nivå än om man hade gjort en renodlad kritisk serie, typ Michael Moore. Lägger man då till den i många stunder crazy udda humorn, ofta bygd på situationskomedi i en salig blandning som låter politiken finnas men ändå vara med utan att ta över för mycket.

Inte är det ofta som jag skrattar högt för mig själv, men i plöjandet genom denna serie så har det blivit åtskilliga skratt.