Lurigt värre

Härom dagen så blev en god väns mor (80 år) uppringd av en glad, ungdomlig, trevlig röst som familjärt inledde samtalet med ett:
- Hej! Hur är det?
- Jo bra, svarar modern.
Samtalet fortsätter familjärt en liten stund men mormodern känner inte riktigt igen rösten utan fråga vem det är. Hon misstänker att det kan vara något av barnbarnen men är inte säker.
- Men hör du inte det? säger den trevliga klämkäcka rösten.
Modern gissar då på ett av barnbarnen och säger med ett frågande tonfall i rösten.
- Är det Martin?
- Ja! Säger rösten glatt.
Samtalet fortsätter familjärt en stund till med den inte ont anande mormodern.
....................
Efter en liten stund säger Martinrösten:
Klara, jag står i affären och skall köpa en ny underbar soffa, den skall egentligen kosta 17.000:- men jag får den för 10.000:- om jag slår till idag. Men jag får inga pengar förrän i morgon kan du låna mig tills i morgon?
Modern som är av den gamla artig stammen hade ju svarat med namnet när hon lyfte luren så att Martinrösten kunde hennes namn var inte konstigt. Men oturligt nog för Martin så anade Klara oråd eftersom ingen av barnbarnen kallade henne för Klara utan för mormor eller farmor.
Då Klara inga pengar har och förklarar det för Martin så avrundas samtalet.
..................
Modern ringer sedan upp min gode vän och undrar lite försynt varför Martin skall ha en ny soffa. Det visar sig omedelbart att Martin inte har ringt för han sitter och äter mat hos vännen.
................
Helt klart är att några yngre personer luskar reda på äldre människors telefonnummer för att lura av dem pengar. Det kan säkert förutom soffor säkert gälla allt från hyresskulder till bilköp.
Oavsett vilket det är, så är det otrevligt och för jäkligt att lura av våra, inte ont anande, äldre sina pengar.

Julöl

Öl är gott, väldigt gott tom.
Julöl är ännu godare, tom gudomligt gott.
ICA rear ut julölen till vrakpriser.
Vem kan motstå detta? Inte jag iaf.
Bara måste passa på. Kan inte låta bli.
Bilen full, med billig, god julöl.
Har öl så det räcker till sommaren.

Öl är inte bra för figuren, midjemåttet ökar.
Gubb o ölmagen bara växer.
Snart kan man väl inte se sina fötter.

JÄVLA ICA !

Öl är gott

Kombinationen...

.... *dagen-efter-ha-glufsat-i-sig-en massa-ärtsoppa* och *risig-i-magen* är inget kul. Som min vän Vera skrev en gång "man törs inte ens lägga en liten fis". Om man skall försöka hitta något positivt i det läget, skulle vara att den olästa tidningshögen på toa har minskat betydligt.

En sak som har fått mig att fundera lite är på vilket sätt jag attraherar läsare från sexkontakter ...? Gick nämligen in o kollade varifrån *hrm* "alla" som läser min blogg kommer ifrån. Visade sig att några har hittat hit via sex-kontakt-sidor. Undrar vad dom sökte på då! Tydligen så var jag nog inte rätt person - för några skamliga erbjudanden har jag ännu inte fått.

Du får gärna kludda ner nått i kommentarerna, är bara kul.

Att vakna av ett jordskred .......

..... eller något som låter som ett, är en chock.
Man flyger upp i sittande ställning och undrar med hjärtat i halsgropen vad i he*^*te var det som lät. Då både sängen och golvet är stadigt stabilt så utesluter man både jordskred och jordbävning.

Nej, ljudet låter mer som om ett expresståg farit fram och förbi. Då ljudet kommit från ovan, mer typ från vinden, så utesluter man det. Är nog bara i en Harry Potter-film som expresståg kan fara fram i höjd med min skorsten.

Nu vet nog de flesta husägare vad jag talar om. Första gången jag fick höra detta oväsen så rusade jag upp på vinden för att se ifall taket var kvar och inte rasat in. Denna gången så visste jag redan efter någon sekund vad det var.

Snön på taket hade rasat / glidit ner med ett rejält brak. Helt otroligt att lite snö kan låta så in-i-helsifyr. Man kan inte låta bli att undra hur en riktig snölavin låter då eller för den delen en riktig jordbävning / jordskred. Dock något som jag helst avstår från att få höra.

En snabb blick på klockan gör att man lätt bestämmer sig för vad som bör göras. Man gör en Totte Wallin´are, vänder på kudden så den svala sidan kommer upp, puffar till kudden lite, lägger sig ner och somnar om.

Sista tanken innan man åter glider in i John Blunds förlovade land är; jag borde sätta upp snörasskydd.

I bland så ....

.... blir det bara fel.
Inte nog med att jag inte kunde få någon powernap innan man skulle iväg o jobba så var jag pigg som minst sju mörtar när jag kom hem efteråt.
Nåväl - det har hänt förut och i nödfall så får man plocka fram en öl o sätta in en skiva i DVD-spelaren så brukar John B. dyka upp efter en stund. Så även i morse.
Men den patenterade lösningen har en baksida, en baksida som har med öl att göra. Ni vet, inga intäkter utan utgifter, eller nått sånt´.
Så efter ungefär en timme så får man gå upp o göra det som både små och stora pojkar får göra ibland.
Efter väl utfört ärende så återvänder man likt en sömngångare till den härligt mjuka, varma och inbjudande sängen.
Innan man ens har träffat kudden så är man i ett mer eller mindre sovande tillstånd. I detta ögonblick så inträffar det ofattbara. Man får en 30 graders slagsida.

Nej, jag är inte full. Inte ens det minsta. Inte heller sjuk eller något sådant.

Benen på sängen har gått av och hela sängen har samlat all sin kraft för att förpassa mig till golvet. I mitt halvsovande tillstånd så tar det dock en stund innan jag förstår vad som har hänt och ytterligare en stund innan jag inser att det inte funkar att sussa vidare halvliggandes på golvet.

Som tur är så har jag en säng till, så allt som ligger ovanpå där, vilket för övrigt är en rejäl hög, förpassas till golvet med en bestämd avstjälpning och med hjälp av underliggande täcke.
Min gode vän John Blund infan sig nästan omedelbart och jag kunde återvända till mina behagliga drömmar.

Tyvärr så förbyttes de behagliga drömmarna mot något som hade med nordpolen och isvakar att göra, så efter ca en timme så vaknade jag och frös som bara den. Inte konstigt alls för i den tillfälliga sängen fanns det bara ett mycket tunt sommartäcke. Jag brukar ha det skapligt kallt i sovrummet och ett tjockt täcke i stället för tvärtom nämligen. Nåväl, trög som man är och efter diverse misslyckade försök att somna om trots frostbrytningarna så gick jag upp och rotade fram mitt vanliga tjocka varma vintertäcke, vilket för övrigt låg under den så tidigare stora högen på sängen.

Typiskt, så kan man inte somna om, min annars så gode vän J.B. lyser med sin frånvaro. Efter någon timme så ger man upp och går upp och dricker en halvliter kaffe för att piggna till.

Dagen som var planerad till annat, får gå åt till att försöka göra en tillfällig benlagning av sängen. Då jag har diverse verktyg så trodde jag att detta skulle vara lätt, men icke så. Jag är ingen snickare och definitivt ingen möbelsnickare, bara en helt vanlig amatör. Det är väl därför man skaffar sig en massa verktyg som man knappt vet namnet på eller ens riktigt vet vad fasiken man skall använda dom till. Nåväl tillfället att få testa min nyligen ihopskruvade kapmaskin (eller va fasiken grunkan heter på fackspråk) så fick jag kapat till två ben i passande längd. Efter detta väl genomförda uppdrag så blev det ytterligare en halv liter kaffe, ty vaken var jag nog inte riktigt.

Kaffet gjorde att jag insåg att min hopskruvade maskin som enligt konstens alla beräkningar borde kapa i 90 grader inte gjorde så. Bara att inse att mina tilltänkta nya sängben får bli till ved. Nu visade sig nästa problem, nämligen att reglar eller regelbitar i passande längder står inte att finna så lätt. Tog nästa en timme att hitta nya passande bitar. Denna gång så blev det till att såga för hand.
Dags för en ny vända till perkulatorn.

Benen skulle sågas på längden också, men här hade jag min gärdesåg, så det skulle bli lätt, trodde jag. När sågen skulle startas, så ville den inte gå igång. Efter några sekunder så upptäckte jag varför. Tre-fas kabeln hade jag lånat ut och utan kabel - ingen ström. Ingen ström - ingen såg. En ny vända med handsågen.

Nu är det så att jag har en jäkla förmåga till att lägga ifrån mig verktyg och sedan inte hitta dem igen. Fan vet - men det är som om dom har fötter och har en otrolig förmåga att hamna på de mest konstiga ställen. Nu hör det dessutom till saken att jag håller på att renovera min övervåning, fast det har legar i stå det senaste halvåret, men det är en annan femma som vi inte skall fördjupa oss i just nu. Problemet är att en del verktyg finns på andra våningen och en del i källaren och, om jag skall vara ärlig, lite här och där. Ordningen är total, total kaos, dvs inget finns där det skall finnas och det som skall finnas det finns inte eller i bästa fall någon annanstans. Det blir med andra ord ett sjujäkla rännande mellan källare och vind i jakt på verktyg.

Som exempel så äger jag minst tre hammare, men hur mycket jag än letar så hittar jag aldrig mer än 2 stycken. Idag så behövde jag en hammare vid ett tillfälle, går inte in på varför, men efter en tur från vindsvåningen ner till källare så fick jag med mig hammare och diverse andra verktyg och på vägen upp så blev det en ny tur via kaffebryggaren. Nåväl väl tillbaka på vinden och bentillverkningen så var hammaren borta. Som tur är så visste jag var hammare nummer två fanns så det blev en ny källartur. Väl uppe så kom jag på att jag skulle ringa ett snabbt telesamtal innan 12. Efter det lilla samtalet så behövde jag hammaren, som ju givetvis var försvunnen. Nu blir man givetvis osäker på sig själv, man börjar tvivla på att man verkligen har tagit upp hammaren så för att vara på säkra sidan så gör man en ny tur till källaren och letar hammare.

Efter ca en halvtimmes letande så hittar man en och återvänder till vinden, men via kaffebryggaren. Vad ligger så snällt där jämte denna bryggare? Jo en hammare - givetvis. Utrustad med en kopp java och 2 hammare så går man upp till vinden och för att vara på säkra sidan så beslutar jag mig för att lägga hammarna på ett "säkert" ställe så man hittar dem igen. Gissa tre gånger vad som ligger där på det "säkra" stället - jo hammare numero tres.
.
Tror det är första gången på många år som jag har alla tre på samma ställe.

Nu skall jag bespara er mer av mitt tokeri - men sängen är tillfälligt lagad i alla fall. Resten får vänta till en annan dag har jag insett, ty gröten som finns mellan öronen får försvinna först innan jag gör nått annat vettigt.

Men var fan hammarna är - det har jag ingen aning om!

En groda

I går natt, strax innan jag skall iväg o jobba ett par timmar, så ser jag den. För som vanligt så sitter jag med en kopp kaffe och kollar lite på min server som står i källaren. Det är en daglig rutin jag har att med första koppen kolla servern som står i min källare.

Nu är min källare inte den där fuktiga kalla typen av källare utan mer eller mindre nått mellan boyta och källare. Jag har klinkers i halva källaren, vissa rum har målade väggar osv. Det är även den normala ingången till mitt hem, är ju en suterrängkåk jag har. Tyvärr så har hela källaren blivit belamrad av diverse grejer som står staplade både högt och lågt. Dels sådant som skall upp på andra våningen och dels en massa annat. Man får riktigt zickzaga när man skall fram. Nåväl det är något som jag får ta tag i "någon gång".

Nåväl när jag sitter där och stirrar på skärmen med halvvakna ögon så uppfattar jag en liten rörelse i ögonvrån. När jag så vänder på huvudet så ser jag den, GRODAN. En stor jäkla groda sitter längre in i källaren. I samma ögonblick som jag ser den så gör den ett par snabba hopp och försvinner in mellan en kartong och en tom brevlåda som står där på golvet. Att försöka flytta grejer för att frilägga och fånga in denna hoppjerka hinner jag inte så det är bara till att svälja och se glad ut. Att senare försöka flytta grejer för att hitta den är ett jätteföretag då den mycket väl kan ha hoppat in i något av de andra rummen som är om möjligt ännu fullare med grejer är ett mastodontföretag.

Är ju inte första gången jag fått in ovälkomna besökare som inte vill försvinna ut, har ju fått in både igelkott och en fladermus. Fattar bara inte vad som är så lockande med min källare.
Den stackars grodan lär väl dö av svält eller torka ihjäl, för det är ganska varmt och hyfsat torrt i min lilla överfulla källare.

Lär väl hitta en mumifierad groda den dagen det röjs i nämnda utrymmen. Om inte annat så lär jag väl kunna lokalisera den döda grodan med hjälp av lukten som kan uppstå. Men tills dess så är jag ytterst noggrann med att ha dörren till källaren från våningen stängd, för vem vill vakna av ett *BLURP* - ljud och se en groda under sängen.

Om du är kvinna och letar efter din prins så är du välkommen att komma hit, leta upp fanskapet och kyssa den samme. Jag tänker inte göra det.

Oavsett hur ......

.... man tycker om valutgången, så bör vi ändå vara tacksamma. Tacksamma för att vi får leva i en demokrati, att vi får rösta och därmed uttrycka en åsikt. Det finns aldeles för många länder och miljoner människor där demokrati och demokratiska val är mer eller mindre en utopi.

..... det gick med majoritetsregering, så finns det bara en sak att göra. Nämligen *gilla läget*. Man får göra bästa möjliga av situationen helt enkelt.

..... man tycker om Sverigedemokraterna så är det bara att inse att nästan 5,7 % av det här landets befolkning tycker dom har rätt eller kanske att alla de andra partierna har eller gjort fel.

..... så har ca 82,1% av landets röstberättigade befolkning fått säga sitt, vilket gör att man kan vara övertygad om att riksdagen väl speglar befolkningens åsikter.

..... du som läser det här tycker så anser jag att valet, gick åt pipan. Men man får väl "gilla läget" i 4 år till och vara tacksam för att vi lever trots allt i en demokrati.