Kombinationen...

.... *dagen-efter-ha-glufsat-i-sig-en massa-ärtsoppa* och *risig-i-magen* är inget kul. Som min vän Vera skrev en gång "man törs inte ens lägga en liten fis". Om man skall försöka hitta något positivt i det läget, skulle vara att den olästa tidningshögen på toa har minskat betydligt.

En sak som har fått mig att fundera lite är på vilket sätt jag attraherar läsare från sexkontakter ...? Gick nämligen in o kollade varifrån *hrm* "alla" som läser min blogg kommer ifrån. Visade sig att några har hittat hit via sex-kontakt-sidor. Undrar vad dom sökte på då! Tydligen så var jag nog inte rätt person - för några skamliga erbjudanden har jag ännu inte fått.

Du får gärna kludda ner nått i kommentarerna, är bara kul.

Att vakna av ett jordskred .......

..... eller något som låter som ett, är en chock.
Man flyger upp i sittande ställning och undrar med hjärtat i halsgropen vad i he*^*te var det som lät. Då både sängen och golvet är stadigt stabilt så utesluter man både jordskred och jordbävning.

Nej, ljudet låter mer som om ett expresståg farit fram och förbi. Då ljudet kommit från ovan, mer typ från vinden, så utesluter man det. Är nog bara i en Harry Potter-film som expresståg kan fara fram i höjd med min skorsten.

Nu vet nog de flesta husägare vad jag talar om. Första gången jag fick höra detta oväsen så rusade jag upp på vinden för att se ifall taket var kvar och inte rasat in. Denna gången så visste jag redan efter någon sekund vad det var.

Snön på taket hade rasat / glidit ner med ett rejält brak. Helt otroligt att lite snö kan låta så in-i-helsifyr. Man kan inte låta bli att undra hur en riktig snölavin låter då eller för den delen en riktig jordbävning / jordskred. Dock något som jag helst avstår från att få höra.

En snabb blick på klockan gör att man lätt bestämmer sig för vad som bör göras. Man gör en Totte Wallin´are, vänder på kudden så den svala sidan kommer upp, puffar till kudden lite, lägger sig ner och somnar om.

Sista tanken innan man åter glider in i John Blunds förlovade land är; jag borde sätta upp snörasskydd.

I bland så ....

.... blir det bara fel.
Inte nog med att jag inte kunde få någon powernap innan man skulle iväg o jobba så var jag pigg som minst sju mörtar när jag kom hem efteråt.
Nåväl - det har hänt förut och i nödfall så får man plocka fram en öl o sätta in en skiva i DVD-spelaren så brukar John B. dyka upp efter en stund. Så även i morse.
Men den patenterade lösningen har en baksida, en baksida som har med öl att göra. Ni vet, inga intäkter utan utgifter, eller nått sånt´.
Så efter ungefär en timme så får man gå upp o göra det som både små och stora pojkar får göra ibland.
Efter väl utfört ärende så återvänder man likt en sömngångare till den härligt mjuka, varma och inbjudande sängen.
Innan man ens har träffat kudden så är man i ett mer eller mindre sovande tillstånd. I detta ögonblick så inträffar det ofattbara. Man får en 30 graders slagsida.

Nej, jag är inte full. Inte ens det minsta. Inte heller sjuk eller något sådant.

Benen på sängen har gått av och hela sängen har samlat all sin kraft för att förpassa mig till golvet. I mitt halvsovande tillstånd så tar det dock en stund innan jag förstår vad som har hänt och ytterligare en stund innan jag inser att det inte funkar att sussa vidare halvliggandes på golvet.

Som tur är så har jag en säng till, så allt som ligger ovanpå där, vilket för övrigt är en rejäl hög, förpassas till golvet med en bestämd avstjälpning och med hjälp av underliggande täcke.
Min gode vän John Blund infan sig nästan omedelbart och jag kunde återvända till mina behagliga drömmar.

Tyvärr så förbyttes de behagliga drömmarna mot något som hade med nordpolen och isvakar att göra, så efter ca en timme så vaknade jag och frös som bara den. Inte konstigt alls för i den tillfälliga sängen fanns det bara ett mycket tunt sommartäcke. Jag brukar ha det skapligt kallt i sovrummet och ett tjockt täcke i stället för tvärtom nämligen. Nåväl, trög som man är och efter diverse misslyckade försök att somna om trots frostbrytningarna så gick jag upp och rotade fram mitt vanliga tjocka varma vintertäcke, vilket för övrigt låg under den så tidigare stora högen på sängen.

Typiskt, så kan man inte somna om, min annars så gode vän J.B. lyser med sin frånvaro. Efter någon timme så ger man upp och går upp och dricker en halvliter kaffe för att piggna till.

Dagen som var planerad till annat, får gå åt till att försöka göra en tillfällig benlagning av sängen. Då jag har diverse verktyg så trodde jag att detta skulle vara lätt, men icke så. Jag är ingen snickare och definitivt ingen möbelsnickare, bara en helt vanlig amatör. Det är väl därför man skaffar sig en massa verktyg som man knappt vet namnet på eller ens riktigt vet vad fasiken man skall använda dom till. Nåväl tillfället att få testa min nyligen ihopskruvade kapmaskin (eller va fasiken grunkan heter på fackspråk) så fick jag kapat till två ben i passande längd. Efter detta väl genomförda uppdrag så blev det ytterligare en halv liter kaffe, ty vaken var jag nog inte riktigt.

Kaffet gjorde att jag insåg att min hopskruvade maskin som enligt konstens alla beräkningar borde kapa i 90 grader inte gjorde så. Bara att inse att mina tilltänkta nya sängben får bli till ved. Nu visade sig nästa problem, nämligen att reglar eller regelbitar i passande längder står inte att finna så lätt. Tog nästa en timme att hitta nya passande bitar. Denna gång så blev det till att såga för hand.
Dags för en ny vända till perkulatorn.

Benen skulle sågas på längden också, men här hade jag min gärdesåg, så det skulle bli lätt, trodde jag. När sågen skulle startas, så ville den inte gå igång. Efter några sekunder så upptäckte jag varför. Tre-fas kabeln hade jag lånat ut och utan kabel - ingen ström. Ingen ström - ingen såg. En ny vända med handsågen.

Nu är det så att jag har en jäkla förmåga till att lägga ifrån mig verktyg och sedan inte hitta dem igen. Fan vet - men det är som om dom har fötter och har en otrolig förmåga att hamna på de mest konstiga ställen. Nu hör det dessutom till saken att jag håller på att renovera min övervåning, fast det har legar i stå det senaste halvåret, men det är en annan femma som vi inte skall fördjupa oss i just nu. Problemet är att en del verktyg finns på andra våningen och en del i källaren och, om jag skall vara ärlig, lite här och där. Ordningen är total, total kaos, dvs inget finns där det skall finnas och det som skall finnas det finns inte eller i bästa fall någon annanstans. Det blir med andra ord ett sjujäkla rännande mellan källare och vind i jakt på verktyg.

Som exempel så äger jag minst tre hammare, men hur mycket jag än letar så hittar jag aldrig mer än 2 stycken. Idag så behövde jag en hammare vid ett tillfälle, går inte in på varför, men efter en tur från vindsvåningen ner till källare så fick jag med mig hammare och diverse andra verktyg och på vägen upp så blev det en ny tur via kaffebryggaren. Nåväl väl tillbaka på vinden och bentillverkningen så var hammaren borta. Som tur är så visste jag var hammare nummer två fanns så det blev en ny källartur. Väl uppe så kom jag på att jag skulle ringa ett snabbt telesamtal innan 12. Efter det lilla samtalet så behövde jag hammaren, som ju givetvis var försvunnen. Nu blir man givetvis osäker på sig själv, man börjar tvivla på att man verkligen har tagit upp hammaren så för att vara på säkra sidan så gör man en ny tur till källaren och letar hammare.

Efter ca en halvtimmes letande så hittar man en och återvänder till vinden, men via kaffebryggaren. Vad ligger så snällt där jämte denna bryggare? Jo en hammare - givetvis. Utrustad med en kopp java och 2 hammare så går man upp till vinden och för att vara på säkra sidan så beslutar jag mig för att lägga hammarna på ett "säkert" ställe så man hittar dem igen. Gissa tre gånger vad som ligger där på det "säkra" stället - jo hammare numero tres.
.
Tror det är första gången på många år som jag har alla tre på samma ställe.

Nu skall jag bespara er mer av mitt tokeri - men sängen är tillfälligt lagad i alla fall. Resten får vänta till en annan dag har jag insett, ty gröten som finns mellan öronen får försvinna först innan jag gör nått annat vettigt.

Men var fan hammarna är - det har jag ingen aning om!

En groda

I går natt, strax innan jag skall iväg o jobba ett par timmar, så ser jag den. För som vanligt så sitter jag med en kopp kaffe och kollar lite på min server som står i källaren. Det är en daglig rutin jag har att med första koppen kolla servern som står i min källare.

Nu är min källare inte den där fuktiga kalla typen av källare utan mer eller mindre nått mellan boyta och källare. Jag har klinkers i halva källaren, vissa rum har målade väggar osv. Det är även den normala ingången till mitt hem, är ju en suterrängkåk jag har. Tyvärr så har hela källaren blivit belamrad av diverse grejer som står staplade både högt och lågt. Dels sådant som skall upp på andra våningen och dels en massa annat. Man får riktigt zickzaga när man skall fram. Nåväl det är något som jag får ta tag i "någon gång".

Nåväl när jag sitter där och stirrar på skärmen med halvvakna ögon så uppfattar jag en liten rörelse i ögonvrån. När jag så vänder på huvudet så ser jag den, GRODAN. En stor jäkla groda sitter längre in i källaren. I samma ögonblick som jag ser den så gör den ett par snabba hopp och försvinner in mellan en kartong och en tom brevlåda som står där på golvet. Att försöka flytta grejer för att frilägga och fånga in denna hoppjerka hinner jag inte så det är bara till att svälja och se glad ut. Att senare försöka flytta grejer för att hitta den är ett jätteföretag då den mycket väl kan ha hoppat in i något av de andra rummen som är om möjligt ännu fullare med grejer är ett mastodontföretag.

Är ju inte första gången jag fått in ovälkomna besökare som inte vill försvinna ut, har ju fått in både igelkott och en fladermus. Fattar bara inte vad som är så lockande med min källare.
Den stackars grodan lär väl dö av svält eller torka ihjäl, för det är ganska varmt och hyfsat torrt i min lilla överfulla källare.

Lär väl hitta en mumifierad groda den dagen det röjs i nämnda utrymmen. Om inte annat så lär jag väl kunna lokalisera den döda grodan med hjälp av lukten som kan uppstå. Men tills dess så är jag ytterst noggrann med att ha dörren till källaren från våningen stängd, för vem vill vakna av ett *BLURP* - ljud och se en groda under sängen.

Om du är kvinna och letar efter din prins så är du välkommen att komma hit, leta upp fanskapet och kyssa den samme. Jag tänker inte göra det.

Oavsett hur ......

.... man tycker om valutgången, så bör vi ändå vara tacksamma. Tacksamma för att vi får leva i en demokrati, att vi får rösta och därmed uttrycka en åsikt. Det finns aldeles för många länder och miljoner människor där demokrati och demokratiska val är mer eller mindre en utopi.

..... det gick med majoritetsregering, så finns det bara en sak att göra. Nämligen *gilla läget*. Man får göra bästa möjliga av situationen helt enkelt.

..... man tycker om Sverigedemokraterna så är det bara att inse att nästan 5,7 % av det här landets befolkning tycker dom har rätt eller kanske att alla de andra partierna har eller gjort fel.

..... så har ca 82,1% av landets röstberättigade befolkning fått säga sitt, vilket gör att man kan vara övertygad om att riksdagen väl speglar befolkningens åsikter.

..... du som läser det här tycker så anser jag att valet, gick åt pipan. Men man får väl "gilla läget" i 4 år till och vara tacksam för att vi lever trots allt i en demokrati.

Dessa Huskurer

Det är vanligt med en massa huskurer när man blir sjuk. Antar att det är en kvarleva från svunna dagar då det vimlade av kloka gummor och gubbar som rörde ihop nått mystiskt i en stor järngryta medan dom mummlade nått obegripligt. Ibland så hjälpte det, ibland inte. Man skall nog inte vara alltför snabb med att kalla alla dessa kurer för rent nonsens, för en del av våra mediciner härrör faktiskt från dessa kurer.

Det finns dock bara två saker man kan vara säker på vad det gäller dessa kurer:

1. Man kan aldrig vara säker på att de fungerar. Blir man inte bättre, så funkade det helt klart inte. Blir man däremot bättre så kanske man skulle bli det ändå.

2. Om man inte tar någon av dessa rekommenderade kurer så får man i halsen av den som rekommenderat kuren attityden. "Skyll dig själv, jag har ju talat om vad som hjälper."

Dagens människor har emmelertid ersatt stora delar av kurerna med receptfria läkemedel. Det enda säkra är att dessa inte läker egentligen men tar bort symptomen. Det är värktabletter och febernedsättande som är vanligast.

Då jag fortfarande inte är helt 100% återställd sedan förra veckans sjukdom så är det kanske läge att göra en sammanfattning på dessa kurer man fått ta till sig. Har ju fortfarande lite deg i benen och klumpar i halsen. Iofs så blir tuggummikontot billigt, är ju bara till att harkla sig.

Här är recepten: (Sammanslagna)

3 äggulor och en en drös med socker ihopvispade till det blir nästan helt vitt.
Tillsätt 2 treo.

1 rejäl skvätt konjak vispas i blandningen

Tillsätt varmt vatten och honung

Rör ihop

Häll i en massa vodka (eller annan sprit)

Till detta skall man knapra 2 alvedon och några ipren.

Om du skulle bli yr, illamående eller andra konstiga effekter efter detta så är det inte troligt att du har blivit sjukare utan det beror nog i så fall på något annat. Likaså om du får huvudvärk nästa morgon.

Ha en bra dag!

Vart har tiden tagit vägen?

Min planering för denna sommaren har gått åt pipan. Det jag hade planerat att göra i juni, har jag inte ens börjat med. Först i mitten av augusti blev jag klar med det som jag hade hoppats vara klar med i maj.
Antingen så är jag en stor, mycket stor tom, tidsoptimist eller så är jag en slö jäkel. Troligtvis båda. Att kroppen inte alltid hänger med kan visserligen förklara en del, men inte allt. Är inte kul när viljan finns men kroppen och värken säger nej. Inte blir det bättre av att man har fått så ont i ena armbågen att man är halvt om halvt enarmad.
Enligt planerna skulle jag fortsätta med renoveringen och isoleringen av 2:a våningen från augusti. Men så lär det nog inte bli. Blir till att elda för kråkorna och frysa en vinter till.
Fast det händer ständigt saker som man måste ta tag i först. Oplanerade saker som tar tid och kraft.
Nu är Willes pumphus och ny pump prioritering ett. Därefter så blir det till att flytta morsan till hans stuga, eftersom hon har sålt sitt hus och har ingenstans att bo, än så länge. Måste dessutom skaffa en konteiner att flytta mina grejer i hans garage till. Men innan dess måste vi få flyttat hans byscha.
Det ingick inte i planeringen.
Är bara att "gilla läget" och göra bästa möjliga av saken. Någon ny planering för hösten törs jag i alla fall inte göra, blir bara besviken då.

Ny Dörrmatta

Fått en fin present av dottern, en ny dörrmatta. Är väl lika bra att varna besökarna med en gång, tycker hon. *S*

Nåja jag har även fått "ärva" hennes och sambos två soffor, samt gardiner till köket.

Var lite stressigt att få hem och in det hela innan ovädret kom, men det gick med det berömda hårstråts marginalen.

Min gamla 2-sittssoffa får gå till tippen och min gamla bäddsoffa får tillfälligt stå kvar i vardagsrummet tills det blir klart på andra våningen.

Nu är det så trångt i vardagsrummet att man nästan får backa in om man skall sätta sig.

Men, men ... någon gång skall det väl bli ordning på torpet.

Undrar om det finns dörrmattor i typ Välkommen Ungjäkel! *S*

Det årliga återkommande

Juni månad är alltid en hektisk tid för mig. Dels för att jag har semester då och *plenty to do* här hemma. Men oxå för att det finns vissa ständigt återkommande saker som sker.

Typ att man har blivit ett år närmare vuxenblöjan. Men bara att beklaga ej att fira. Finns vissa optimstiska vänliga själar som hävdar att man har ju blivit ett år erfarnare. Men sanningen att säga så har man glömt betydligt mer än man har lärt sig. För min del så måste jag nog erkänna att det flesta erfarenheter jag har gjort under det senaste året, kunde jag ha klarat mig utan. Ja helst ha sluppit dom.

Har dessutom klarat av årets utflyckt till Ullared. Börjar bli en årlig vana att dra dit ner med barnen fast i år så följde inte sonen med. Men det var inga problem att fylla bilen på hugade medresenärer. Vis av tidigare efarenheter så kopplade jag både släpvagnen och satte på takboxen. Tar visserligen lite längre tid att köra och drar lite mer bensin, men det är det värt. För jag vill inte riskera, att en gång till behöva köra hem med näsan tryckt mot vindrutan, bara vänster yttre backspegel samt ingen sikt åt höger. Då kan man snacka om sardiner i olja.

En sak begriper jag inte och det är min förmåga att jämt köpa på mig en hög med disksvampar varje gång jag är där. Väl hemkommen så upptäcker man att det knappt finns en låda i köket utan att det ligger en hel trave med nya disksvampar där. Knappt en kartong eller hylla i förrådet utan en trave med dessa svampiga saker. Får skylla på åldern eller nått.

Den årliga trädfällningen, tillhörande kapning och hemforsling är nästan klart. Återstår bara klyvingen och travningen av veden. Gör ju slut på 20 - 30 kbm ved om året, så det är en del att bita i. Men det skall jag nog allt hinna med innan juni är slut.

Mao så har jag inte tid att sitta här och skriva när solen skiner och vedkubbarna bara väntar på att bli klyvna och travade.

Ha det gött alla mina vänner.

Linus på Linjen

Fast egentligen borde det vara Petsson av linan. Har varit utan både telefon och bredband ett bra tag nu, men så äntligen så funkar det igen.

Vilken cirkus med detta Felia, som gör allt för att man skall tappa både tålamod och förstånd.

Det börjar alltid med samma sak .... en massa automatjatter om att koppla ur modemet och om problemet kvarstår, ringa igen. Sedan en massa nytt automattjatter och knapptryckande innan man får äran att stå i en låååång kö. Du är nummer 72 ......

När man efter ett större antal nervösa ryckningar, hårtussavslitnigar, golvstampningar och öronbyten så äntligen får prata med en livs levande människa så envisas denna person med att försöka få mig till att återigen börja koppla ur och in än det ena och andra, för enligt deras mätningar så är det inget fel på ledningarna utan modemet måste vara dåligt eller trasigt.

Trots mina fruktlösa försök att få personen i andra änden, förstå att det inte är något fel i min del av linan så ger dom sig inte. Först när man blir riktigt förbaskad, på gränsen till otrevlig och tar till de sista ultimata argumenten, staplade ovanpå varandra i tät följd, likt innehållet mellan brödbitarna i en MacDonaldsburgare så ger sig den inbitna Felia personen och med tyst röst kläcker ur sig:
Jaha, jag förstår! Jag gör en felanmälan.

I morse så fick man så ett klämkäckt SMS från Felia där det stod att NU är problemet fixat och allt funkar igen. Glad i hågen så studsar man in och lyfter på luren för att få höra den så efterlängtade uppkopplingstonen.

Stendött!

Kollar på modemet - inte fasen lyser någon ADSL-lampa där.

Mina annars så vackra blå ögon förvandlas till något svart och mordiskt. Med bestämda steg vandrar man över till grannen och ber att få låna deras telefon. Den 50 minuter långa telefonkön lyckas dock få min puls att närma sig normalläge och min röst att låta tämligen nära normalt när man så till slut får prata med någon på supporten.

Det visar sig att felet var så alvarligt att man fått lämna över mitt ärende till en annan avdelning (typ kabelfelsavdelningen) och därmed så var deras del avklarad. I dessa tider så går därmed automatiskt ett SMS ut till abonnenten om att felet är avhjälpt.

Men hallå!
Fatta detta, en avdelning inom företaget har löst ett problem genom att konstatera attt felet inte kan fixas av dom och kastar över problemet till någon annan och därmed så är problemet löst, och jag får ett SMS!!!!!!!!!!

Finns det ingen människa i hela detta stora företag som kan tänka logiskt?

Roligast var det på helgen, när man fick traggla sig igenom hela registret, med knapptryckningar, lyssna på reklam om deras nya support a la 19,95:- / minut och ditten o datten. Vilket tog ca en kvart med väntetider o allt för att till slut bli upplyst om att den avdelningen knallar hem kl. 18.00. Då var klockan 18.04

Gråhårig var man iofs innan men ..................

Men nu är man glad som en lärka bara för att det man betalar för funkar. I morgon eller i övermorgon så är allt glömt ............. tills nästa gång.

Vad flata vi svenskar måste vara egentligen som går med på att ha det så. Att vara nöjd för att saker till slut funkar som det skall trots timmar av tragglande för att till slut få det man surt får betala för.

Felia

- Jag kan se, att det inte är om det skall vara, säger den trevliga rösten i andra ändan av luren. Jag skickar in en felanmälan så får teknikerna titta på det.

Nägra minuter senare efter att ha avslutat samtalet så får jag ett SMS. "Felet kommer att vara avhjälpt XXX-dagen kl 14.00".

På morgonen dagen X ringer telefonen.
- Hej, det är telia, säger en mansröst. Jag står på stationen och mäter, men jag kan inte se något fel, fortsätter han.

Det sedvanliga knastret jag brukar ha i luren är borta konstaterar jag för mig själv.
- Häng kvar i luren ett ögonblick, jag skall kolla nätet bara, svarar jag samtidigt om jag förflyttar mig till en av burkarna och gör ett par snabba surfningar.
Allt går som på räls.

- Jaha, säger jag till teliagubben, just nu så funkar tydligen allt.

- Ja då är det inte mycket jag kan göra säger stations-nissen.

- Kan du inte göra en ny mätning om en dag eller så igen, för felet kommer och går hela tiden, frågar jag.

- Tyvärr inte, jag måste ha en arbetsorder, svarar Nissen.
- Du får felanmäla igen när felet kommer tillbaka, forsätter han.


Några timmar senare så ringer det på mobben, det är grannen som ringer och undrar om jag är hemma.

- Hur så, frågar jag.

- Det tutar bara upptaget på din hemtelefon.

Jag lyfter på luren och konstaterar att det är tyst, kollar internetuppkopplingen och ser att det funkar visserligen, men allt går otroligt segt eller inte alls.

Suckar tungt, det är som vanligt igen.

Så här har jag haft det till och från sedan förra sommaren i långa perioder. Otaliga felanmälningar, men just när teknikerna kollar så funkar det. För det mest så är det telefonen som inte vill medan internet hr funkat hjälpligt, men sedan några veckor tillbaka så är det telefonen som funkat hjälpligt och internet som inte vill.

Att surfa runt är hopplöst, för det tar 4 evigheter och 50-11 tryck på F5 innan man får upp en sida.

Fast i ärlighetens namn, så gör det kanske inte så mycket, har ju massor att göra ändå. Speciellt nu med träd som skall fällas, sågas, släpas hem, klyvas och travas. För att inte tal om allt som skall göras med huset.

*Suck sa räven ...........*

Ur led är tiden

Idag hade jag tänkt skriva en liten kortis om ett säkert vårtecken. Men så råkade jag titta ut genom fönstret.
Det SNÖAR!
Suck vad trött man blir.
Får hoppas det är lokalt och slutar snart.
Med ens så känner jag att det är kallt och jag småfryser lite.
Får gå och ta fram fleecetröjan.

Hål i höve´t

För de som inte är från bästkusten skall förstå uttrycket "hål i höve´t" så kanske en liten förklaring är på plats. Det betyder helt enkelt dum i huvudet. No more, no less. Enkelt som korvspad.

Den som har hål i höve´t är jag själv.

Efter vattenläckan, nerrivning av en liten bit av taket, väggen mm så upptäckte jag att det även runnit vatten efter väggen ner i golvet. Då denna rivning innebar att en omtapetsering och ommålning av sovrum samt vardagsrum blir nödvändigt samt takmålning i sovrummet så hade jag redan beslutat att göra det rejält.

Riva bort allt gammalt, ny isolering, bort med kulo och dra om det elektriska, passa på att få in såväl nätverk, tele och antennkablar i väggarna.

Då jag var helt övertygad om att en del av golvet skulle rivas upp så gick funderingarna åt hållet - om man skulle riva upp hela golvet - när man ändå håller på - och sätta in golvvärme i stället.

I går så var anticimex här och mätte fukten i tak, väggar och golv.

Det är torrt nu sa han - du behöver inte riva mer eller riva upp golvet - du kan börja och återställa.

I stället för att bli glad över slippa allt det merjobbet så blev jag nästan besviken. Har ju ställt in mig på att få golvvärme. Njutit av tanken att kliva upp på morgonen och sätta plattfötterna st.45 på ett varmt golv.

Bara att inse - jag har hål i höve´t - insnöad på golvvärme. Inställd på något som jag varken har tid eller råd med just nu ändå.

Eftersom jag har tillräckligt med projekt som behöver avslutas först så får min stora reparation och förbättringar av sov och vardagsrum vänta. Med hjälp av en vit pappersrulle och en häftpistol så har jag temporärt fixat till det så att rummen går att använda som dom är ett tag till. Satt tillbaka garderober och sängar där dom skall vara tills vidare. Här ser så jäkligt ut ändå, så lite vit papp i tak och väggar i stället för färg och tapeter gör ingen större skillnad i mitt normalt allmänna kaos.

Skall i alla fall bli väldigt skönt att få sova och vakna där man normalt skall göra så. I morgon skall kartonger tömmas och kläder mm tillbaka i garderober där de hör hemma.

Nästa vecka så kan jag återgå till några av mina gamla oavslutade projekt.

En olycka kommer sällan ensam

Typiskt!

Mitt i snö eländet, med tonvis med snö på mitt nya tak så är det regn på gång. Den snön som ligger på taket fungerar ju som en svamp om det kommer regn. En aning stress med att få bort så mycket snö som möjligt innan regnet infinner sig givetvis. Skulle något hända så gäller ju inte försäkringen (utifrån kommande vatten).

Eftersom ombyggnaden av andra våningen gått i stå under dessa kalla dagar så ser det ut som det gör i resten av huset. Lite trångt och rörigt med andra ord.

När jag slog upp mina blå i morse så lade jag direkt märke till några bruna fläckar i sovrumstaket. På golvet var det en liten pöl. Klarvaken rusade jag genast upp på våningen ovanför med ett par hinkar i handen. Övertygad om att taket läkte in. Men så var inte fallet. Synade och kollade överallt men inget vatten den vägen.

Nästa tanke var mina expansionskärl, men efter en undersökning, så var det inte dessa heller.

Kvar fanns bara ledningen till elementen. Genom att klura ut var dessa kan gå så var det bara att inse att ett sådant sprungit läck. För att få ett stop på droppandet så var det bara till att minska trycket på systemet. Därefter så var det bara till att packa ur garderober, ut med sängar osv för att få komma åt utrymmet i taket under läckan.

Så nu sitter jag här utan min vattenburna värme, utan sovrum med säng i mitt redan trånga vardagsrum. Snacka om att leva kappsäcksliv i sitt eget hem.

Inte nog med det, vattnet har runnit ner på väggen i vardagsrummet också, så där blir det till att riva ner den blöta tretexen och så småningom tapetsera om även där.

Enligt försäkringsbolagets inspektör som var här och kollade så får jag räkna med att ha det fritt i 5 - 6 veckor efter det att det blöta tagits bort och läckan har lagats.

På toppen av allt så förlorade damkronorna bronsmatchen och herrarnas insats skall vi helst inte nämna.

Vilken höjdare

Tänker på Carl-Gustaf Lindsedts monolog i "Bilskolläraren" när jag skriver så. Du vet avsnittet där han säger:

Akta dragkärran!
AKTA Dragkärran!
AKTA DRAGKÄRRAN!
*Krasch, Bom*
Oj vilken höjdare
Den stod ändå där och skräpade
el dyl - osv

Nu var det inte någon dragkärra utan en soptunna som fick sig en resa.

Men jag kanske skall börja från början.
Jag är ofta ute och kör på de små vägarna, återvändsgator och dylikt på helgnätterna. Skall inte gå in på närmare vad jag gör eller varför. Dom som vet - dom vet - resten kan få fundilera litta.
Ofta är det trångt och man får saxa en hel del för att vända eller backa tillbaka. Men nu när det är ordentligt halt så kör jag mycket med den sk. handbromsvängen.

Ja ja - jag vet att det är lite pojkaktigt och småbarnsligt att leka så för gubbjävlar i min ålder. Men man är inte äldre än vad man gör sig och den lekfulle pojken i mig får faktiskt komma fram ibland.

Nåväl min typ av handbromssvängar funkar nog bäst om man har en framhjulsdriven carreta av mindre modell.

Metod 1 är att man har lite fart och svänger snabbt samtidigt som drar i handbromsen, vilket får bakhjulen att låsa sig och sladda. Man svänger alltså aktern på ekipaget. Väl genomfört så svänger man runt 180 grader. Men är svårt att kontrollera iom att det är mycket beroende på dels underlag och dels på farten. Är som att dansa foxtrot med en madam som ligger i den övre tugviktsklasse (150 +). Svårt att få igång svängen men ännu svårare att få stopp på skutan.

Metod 2 är att man står still och backar lätt. Gör en max svängning och samtidigt drar järnet en liten stund och därefter eventuellt trampar på bromsen. Alternativt så kan man även använda handbromsen även här. Allt beroende på underlag och situation. Man kan i princip säga att man sladdar runt med framdelen av bilen.

Metod 1 använder jag sällan men metod 2 dessto mer. För det mesta går det bra och blir precis som jag har räknat med (eller nästan iaf). Ibland (sällan) så fegar man lite och kommer inte runt som tänkt, utan får saxa fram o tillbka några gånger innan man är på rätt kurs. Lite vanligare är dock att det hela blir lite väl bra och man *snurrar* lite mer än man har tänkt sig. Då händer det att man dundrar lite in i en snövall. Hittintills så har det inte blivit några nya bucklor på skärmen för snövallarna är tillräckligt dämpande och mjuka. Sedan har min bil redan ett antal bucklor så en mer eller mindre gör nog inte så mycket.

Nåväl den aktuella natten så gjorde jag som vanligt på ett visst ställe, en återvändsgata med ingen vändplats. Drar järnet svänger, bromsar och får en sjujäkla snurr på bilen. Betydligt mer än vanligt alltså. Förstår att nu blir det snövallen. Men hinner inte ens tänka färdigt tanken innan det säger PANG.

I ögonvrån ser jag en soptunna göra en elegant seglats över snövallen och landa i den djupa snön på andra sidan av ett staket. Som tur är så var det den typen av tunna som är av plast, med hjul på ena sidan samt troligtvis helt tom. Tydligen så hade gubbjäv ........... öööh husägaren ställt ut tunnan delvis på vägen och en liten bit upp på snövallen samt med hjulen utåt. Vilket kan förklara det hela. Från min plats så såg soptunnan hel ut och vid en senare besiktnig av bilen hade denna inga nya bucklor.

Nåväl, som den trevliga, ärliga och genomschysta person jag är så tittade jag mig omkring och följde flödesschemat:
Var det någon som såg mig?
Kan någon veta att det var jag?
Osv....

Eftersom svaret var nej så rullade jag så tyst och diskret som möjligt därifrån samtidigt som jag försökte göra mig så liten som möjligt bakom ratten - som om det skulle hjälpa.
Nåväl - då det gått ett litet tag sedan händelsen så får jag anta att jag kom undan billigt.

Nu har husägaren inte ställt ut soptunnan på vägen igen och jag har en extra kolla på dessa gröna högflygande tunnor.

Kollektivt skrivkramp

Är det den mörka årstiden som gör det tro?

I vilket fall som helst så är antalet inlägg som görs i bloggarna betydligt mindre nu än under sommarhalvåret. Det är inte bara i de bloggar som jag ständigt följer utan även den stora drös som jag tittar in till ibland. I somras så hann man knappt med att läsa de man följer ständigt, nu hinner man knapra av samtliga på mindre än en halvtimme.

Vi som bloggar är väl beroende av solljus, nästan så att man skulle tro att skrivandet drivs av solceller. Lite sjukt egentligen, för på sommarhalvåret finns det så himla mycket annat att göra än sitta inne o knappa på tangentbordet. På vintern så har vi mycket tid över för knapprandet.

Själv så har jag ständig skrivkramp, så jag kan tyvärr inte skylla på dissfunktionella solceller.

Är vi nära släkt med björnana tro och går in i någon slag dvala eller ide?

Boston Legal

Nu har jag i stort sett, fått averkat alla avsnitt i denna i mitt tycke fantastiska serie. Är bara några avsnitt ur säsong två jag tyvärr inte fått tag i, ännu.

Såg väl några avsnitt när dom gick på TV, men var väl inte så "freakad" på den då. Är en helt annan femma att se avsnitten i följd och relativt nära inpå.

Är en underbar blandningen av drama, politik och crazy humor. Antar dock att man bör vara något insatt i hur United States åf Manerikat fungerar samt hur de flesta jänkar ser på sitt eget land.

Manuset är otroligt väl skrivet och skickligt balanserat, speciellt de politiska delarna, där man ofta är nära gränsen för vad och hur man tar fram aktuella politiska händelser samt det som av de flesta anses vara sjukt i det samhällssystemet. Antingen så älskar man serien eller så hatar man den.

Personligen så är jag övertygad om att ifall serien hade skrivits och gjorts i ett annat land så hade det blivit ett jäkla hallå. För man måste inse att de flesta amerikaner är otroligt lojala och är trogna sitt land. Inhemsk kritik går bra, men fan ta den som kommer utifrån och kritiserar.

Man har lyckats ta fram mycket som är knepigt i samhället men iom att man även samtidigt får fram motkritik så kan man ta det till en annan högre nivå än om man hade gjort en renodlad kritisk serie, typ Michael Moore. Lägger man då till den i många stunder crazy udda humorn, ofta bygd på situationskomedi i en salig blandning som låter politiken finnas men ändå vara med utan att ta över för mycket.

Inte är det ofta som jag skrattar högt för mig själv, men i plöjandet genom denna serie så har det blivit åtskilliga skratt.

Sparkeri

**SUCK**

Nu har dom jäklarna grusat vägen. Denna vår underbara isbelagda byväg. Strax innan jul så kom det en hel del snö och timmarna därefter så kom det lite regn och tö i några timmar, innan kylan kom tillbaka - vilket fick till följd att vägen blev mer eller mindre som en blankis. Inte hela vägens bredd men i alla fall på dem delen av körbanan där bilarnas hjul pressade ihop snön till is.

Visserligen så grusades det, men denna grus blåstes snart bort av bilarna som körde på vägen. Efter det så har mer snö och kyla kommit i omgångar och med plogning efter varje snöfall så har mer och mer av gruset försvunnit tills det i stort sett var helt grusfritt. Aldeles perfekt för en gammal spark och en sparkande gubbetjuv. Grannarna har heller inte varit blyga utan med stor förtjusning tagit sig sina turer på denna klenod.

Jag har fått tillfälle att plocka fram min gamla hopfällbara spark och roat mig med att sparka mig trött på åtskilliga kilometer på denna isbelagda väg. Barndommens vintrar har fått hjärnan att gå igång och minnas det man trodde var glömt.

Trots allt så var det inte bara sparken som var lite rostig utan även tekniken. Men lite som att cyckla var det dock. Det man en gång har lärt sig - det kan man. Tog bara lite tid innan allt satt på plats.

Men nu har dom tyvärr grusat vägen vilket fått till följd att sparkandet är troligtvis över för denna gången.

Det har oxå medfört att bilisterna som far fram på vägen inbillar sig att man kan köra hur fort som helst - för nu är det grusat. Innan så kröp dom mer eller mindre fram och var bara så försiktiga, att man blev imponerad. Nu är det fri fart igen.

Varför är det så?
Att när det är riktigt halt så kan man tryggt gå efter vägen men så fort det blivit några gruskorn på isen så blir det farligt.

Inte utan att man återigen frågar sig, varför många får korsmodulation i synapserna när dom sätter sig bakom ratten. Gäller både kvinnor som män.

Ha en riktigt bra dag!