Fästingar

Varför finns dessa äckliga blodsugande kryp?
Gör dom någon nytta egentligen?
För att sprida diverse otrevliga sjukdomar, kan väl knappast vara till någon nytta?

I vilket fall som helst så gillar dom rackarna mig. För varje gång jag har varit i skogen och jobbat eller gjort något annat, så hittar jag en eller flera på min kropp. *Suck* Inte nog med att dom är otrevliga att ha på sig, dom sätter sig ofta på mindre trevliga ställen också. Ställen där man inte kan se dom så lätt. I skrymslen och vrå, i veck och andra skumma ställen där man behöver en spegel för att hitta dom. Nu är det sällan jag får dom där stora blaffiga, jätteäckliga varianterna, utan dom små luriga rackarna. Att jag dessutom är lite allergisk och får en stor bula som kliar som bara den efter deras intrång i min kropp gör inte saken mer kul. En bula som sitter i en vecka - 10 dagar. Får samma slags bula även efter myggbett. I regel så vet jag inte om att jag har fått en ovälkommen besökare förrän det har börjat klia som bara den. På något underligt sätt så hittar dom dessutom alltför ofta vägen innan för mina byxor, dvs i ljumsken och aktern.

Eftersom jag har tjocka och klumpiga fingertoppar utan vassa naglar så är ett verktyg ett måste. Har nog prövat det mesta i den vägen men min favorit är dock de små "kofötter" i plast som jag köpte i en djuraffär. Var några år sedan nu jag köpte, men priset var då 70:-. Mycke pengar för så lite plast, men värt varje krona eftersom man kan använda dom överallt. Även på de mest "veckiga" ställen.

Visserligen så har jag en grannfru med vassa naglar och som lätt kan plocka dessa marodörer med fingrarna. Tror dock inte grannsämjan skulle må så bra ifall man knallade dit, drog ner brallorna, visade hela bredarslet och bad henne plocka en fästing 2 cm nordost om "utgången". Nepp, det får bli spegel och en av kofötterna som gäller.

Att lotsa fram en kofot och pricka rätt med en spegel tillhör minsann inte det lättaste. Visserligen så är jag lite bakfram i vissa saker men att göra saker spegelvänt tillhör nog bland det svåraste. Jädra tur att man inte blev tandläkare för jag hade nog borrat överalt utom där jag skulle. Men med en jäkla envishet och fyra portioner tur så brukar det till slut gå vägen.

Klart att eftersom jag är man, fästingarna hittar nedanför linningen så har även "generalen" få sina påhälsningar. Att jag använder ordet "generalen" har inget med status att göra utan en mer teknisk-praktisk beskrivning baserat på hur ofta man behöver stå i "givakt". Ju högre i graderna, ju mindre behöver man stå i givakt, enkelt uttryckt. När man är singel och ensbo så är behovet av att stå i "givakt" inte så frekvent, om man får uttrycka sig så. Annat var det när man var en finnig yngling, då var man menig minsann, var en hel del "givaktande", i tid och otid. På min ynglingstid så var det modernt med kort-kort vilket bidrog en hel del. Fantasin var det heller inte något fel på. Kjolarna var så korta att det minsta flickorna böjde sig så såg man trosorna. För oss enkelspåriga pubertets finniga ynglingar var det både himmelriket och helvetet på samma gång. Värst av allt var att flickorna visste om det, vilken effekt det hade på oss och gjorde medvetet sitt till att sätta oss i diverse pinsamma situationer.

Minns så väl från en klass där den absolut snyggaste och sexigaste tjejen i klassen bara älskade att reta oss till vansinne med sitt sätt att få oss grabbar att reagera. Under vissa lektioner, tror det var i kemi och billogi, så satt hon och hennes vänner alltid på första raden i salen. Helt klart var det medvetet eftersom salarna var lite speciellt utformade så att alla lätt skulle kunna se vad som skedde framme på katedern. Nåväl, strax innan lektionen var slut så lyckades hon alltid strula till det så att en penna eller något annat hamnade framför katedern. Givetvis så hämtade hon den snabbt och lika givetvis så glömde hon böja på benen när hon plockade upp föremålet från golvet och lika självklart så hade hon rumpan åt klassen när hon gjorde det. Allt medan hennes väninnor halvdiskret satt o sneglade bakåt oss grabbar med ett försmädligt leende på sina läppar. Man kan anta att dom hade någon slags vadhållning om vem av oss som dreglade mest eller hade den största fågelholken. Kan väl lugnt påstå att vi var ett hop med grabbar som var "meniga". Var inte helt lätt att resa sig upp från stolarna och lämna salen alltid. Blev ibland en o annan minuts ofrivillig kvar sittning. Var väl av samma orsak som den här tjejmaffian, för ovanlighetens skull, inte heller hade så bråttom med att lämna salen. Dom hade säkert väldigt roligt åt oss grabbar som gjorde allt för att se oberörda ut, kan mycket väl tänka mig att vi nog vare sig såg eller rörde oss allt annat än "oberört".

Kan väl bara så här i efterhand konstatera att tur för oss så var inte stringtrosorna på modet, för hade dom varit det, så hade vi nog suttit kvar än idag.

Är nog inte värt jag skriver mer om min ungdomstid eftersom min dotter läser min blogg, lär väl få höra ett o annat ändå. Är lite underligt att döttrar vid en viss ålder delvis övergår från att vara enbart döttrar även tidvis intar en slags förmyndarroll över sina fäder och kommer med sina halvdiskreta pekfingrar. Men så tillåter vi fäder det också allt som oftast. Fast å andra sidan så tillåter mödrar sin söner till en hel del.

Nu tillbaka till fästingar, kliningar och bulor. Häromkvällen så fick jag 3 st innanför "brallan". Just det, alla tre på "generalen". Snacka om lyckoträff - för dom. Jag var allt annat än lycklig, det kan jag lova. Att det kliar som fanken är illa nog, men att det kliar just där, får man säga är mer än otroligt jobbigt. Tror att det kliar lite extra bara för att det är just där faktiskt.

Om ni skulle vara ute i skogen, i mina trakter, den närmaste tiden och springer på en gubbe som kliar sig frenetiskt i skrevet, typ en amerikansk basebollspelare, så måste det inte vara en pervers typ. Det kan vara jag som försöker åtgärda det värsta klinningen bara.

Slutligen vill jag bara säga: RFSU med era "knottriga" - släng er i väggen!
Här är grabben med bulor och "the genuin thing".