I bland så ....

.... blir det bara fel.
Inte nog med att jag inte kunde få någon powernap innan man skulle iväg o jobba så var jag pigg som minst sju mörtar när jag kom hem efteråt.
Nåväl - det har hänt förut och i nödfall så får man plocka fram en öl o sätta in en skiva i DVD-spelaren så brukar John B. dyka upp efter en stund. Så även i morse.
Men den patenterade lösningen har en baksida, en baksida som har med öl att göra. Ni vet, inga intäkter utan utgifter, eller nått sånt´.
Så efter ungefär en timme så får man gå upp o göra det som både små och stora pojkar får göra ibland.
Efter väl utfört ärende så återvänder man likt en sömngångare till den härligt mjuka, varma och inbjudande sängen.
Innan man ens har träffat kudden så är man i ett mer eller mindre sovande tillstånd. I detta ögonblick så inträffar det ofattbara. Man får en 30 graders slagsida.

Nej, jag är inte full. Inte ens det minsta. Inte heller sjuk eller något sådant.

Benen på sängen har gått av och hela sängen har samlat all sin kraft för att förpassa mig till golvet. I mitt halvsovande tillstånd så tar det dock en stund innan jag förstår vad som har hänt och ytterligare en stund innan jag inser att det inte funkar att sussa vidare halvliggandes på golvet.

Som tur är så har jag en säng till, så allt som ligger ovanpå där, vilket för övrigt är en rejäl hög, förpassas till golvet med en bestämd avstjälpning och med hjälp av underliggande täcke.
Min gode vän John Blund infan sig nästan omedelbart och jag kunde återvända till mina behagliga drömmar.

Tyvärr så förbyttes de behagliga drömmarna mot något som hade med nordpolen och isvakar att göra, så efter ca en timme så vaknade jag och frös som bara den. Inte konstigt alls för i den tillfälliga sängen fanns det bara ett mycket tunt sommartäcke. Jag brukar ha det skapligt kallt i sovrummet och ett tjockt täcke i stället för tvärtom nämligen. Nåväl, trög som man är och efter diverse misslyckade försök att somna om trots frostbrytningarna så gick jag upp och rotade fram mitt vanliga tjocka varma vintertäcke, vilket för övrigt låg under den så tidigare stora högen på sängen.

Typiskt, så kan man inte somna om, min annars så gode vän J.B. lyser med sin frånvaro. Efter någon timme så ger man upp och går upp och dricker en halvliter kaffe för att piggna till.

Dagen som var planerad till annat, får gå åt till att försöka göra en tillfällig benlagning av sängen. Då jag har diverse verktyg så trodde jag att detta skulle vara lätt, men icke så. Jag är ingen snickare och definitivt ingen möbelsnickare, bara en helt vanlig amatör. Det är väl därför man skaffar sig en massa verktyg som man knappt vet namnet på eller ens riktigt vet vad fasiken man skall använda dom till. Nåväl tillfället att få testa min nyligen ihopskruvade kapmaskin (eller va fasiken grunkan heter på fackspråk) så fick jag kapat till två ben i passande längd. Efter detta väl genomförda uppdrag så blev det ytterligare en halv liter kaffe, ty vaken var jag nog inte riktigt.

Kaffet gjorde att jag insåg att min hopskruvade maskin som enligt konstens alla beräkningar borde kapa i 90 grader inte gjorde så. Bara att inse att mina tilltänkta nya sängben får bli till ved. Nu visade sig nästa problem, nämligen att reglar eller regelbitar i passande längder står inte att finna så lätt. Tog nästa en timme att hitta nya passande bitar. Denna gång så blev det till att såga för hand.
Dags för en ny vända till perkulatorn.

Benen skulle sågas på längden också, men här hade jag min gärdesåg, så det skulle bli lätt, trodde jag. När sågen skulle startas, så ville den inte gå igång. Efter några sekunder så upptäckte jag varför. Tre-fas kabeln hade jag lånat ut och utan kabel - ingen ström. Ingen ström - ingen såg. En ny vända med handsågen.

Nu är det så att jag har en jäkla förmåga till att lägga ifrån mig verktyg och sedan inte hitta dem igen. Fan vet - men det är som om dom har fötter och har en otrolig förmåga att hamna på de mest konstiga ställen. Nu hör det dessutom till saken att jag håller på att renovera min övervåning, fast det har legar i stå det senaste halvåret, men det är en annan femma som vi inte skall fördjupa oss i just nu. Problemet är att en del verktyg finns på andra våningen och en del i källaren och, om jag skall vara ärlig, lite här och där. Ordningen är total, total kaos, dvs inget finns där det skall finnas och det som skall finnas det finns inte eller i bästa fall någon annanstans. Det blir med andra ord ett sjujäkla rännande mellan källare och vind i jakt på verktyg.

Som exempel så äger jag minst tre hammare, men hur mycket jag än letar så hittar jag aldrig mer än 2 stycken. Idag så behövde jag en hammare vid ett tillfälle, går inte in på varför, men efter en tur från vindsvåningen ner till källare så fick jag med mig hammare och diverse andra verktyg och på vägen upp så blev det en ny tur via kaffebryggaren. Nåväl väl tillbaka på vinden och bentillverkningen så var hammaren borta. Som tur är så visste jag var hammare nummer två fanns så det blev en ny källartur. Väl uppe så kom jag på att jag skulle ringa ett snabbt telesamtal innan 12. Efter det lilla samtalet så behövde jag hammaren, som ju givetvis var försvunnen. Nu blir man givetvis osäker på sig själv, man börjar tvivla på att man verkligen har tagit upp hammaren så för att vara på säkra sidan så gör man en ny tur till källaren och letar hammare.

Efter ca en halvtimmes letande så hittar man en och återvänder till vinden, men via kaffebryggaren. Vad ligger så snällt där jämte denna bryggare? Jo en hammare - givetvis. Utrustad med en kopp java och 2 hammare så går man upp till vinden och för att vara på säkra sidan så beslutar jag mig för att lägga hammarna på ett "säkert" ställe så man hittar dem igen. Gissa tre gånger vad som ligger där på det "säkra" stället - jo hammare numero tres.
.
Tror det är första gången på många år som jag har alla tre på samma ställe.

Nu skall jag bespara er mer av mitt tokeri - men sängen är tillfälligt lagad i alla fall. Resten får vänta till en annan dag har jag insett, ty gröten som finns mellan öronen får försvinna först innan jag gör nått annat vettigt.

Men var fan hammarna är - det har jag ingen aning om!