....... vill man skriva om något som berör. Berör så himla mycket att det gör ont. Något man känner till, men är svårt att veta om man skall skriva om det. Man vill vara delaktig ........... men ändå inte lägga sig i. Blev därför glad när jag såg min dotters blogg över det.
Så, med hennes tillstånd kopierar jag inlägget och lägger ut här:
Citat:
Den ständiga balansgången mellan liv och död
Fick reda på häromdagen att en gammal högstadieklasskamrat till mig dött i cancer. Hans flickvän har en blogg som handlar om alltihop, jag hade följt den några månader men det kändes ändå overkligt att höra. Hon skriver väldigt bra, öppet och ärligt om allting, om hur de har kämpat och hur illa behandlade de blivit av sjukvården. Man blir verkligen illa berörd av att läsa samtidigt som man än en gång påminns om livets bräcklighet och hur dålig man egentligen är på att uppskatta och ta vara på allt det fina man har. Att vad som helst kan hända vem som helst, när som helst. Självklarheter som i vardagen ofta glöms eller filtreras bort. Den sortens insikter man behöver få lite oftare.
Problemet med oss och våra i-landsproblem är väl egentligen att vi hela tiden blir överösta med den här sortens påminnelser, via Internet, teve, radio och tidningar, så mycket att vi inte klarar av att hantera det. Det är just när man kommer nära, läser en blogg eller hör om någon bekant, som man måste ta det till sig. Då går det inte längre att filtrera bort, hur mycket det undermedvetna än försöker.
Och hur mycket jag än ordbajsar låter det inte bra, men ni förstår säkert vad jag menar. Här är bloggen iaf: www.metrobloggen.se/ungmedcancer
Slut citat
Fridas blogg kan läsas på: http://froggen.blogg.se/
GÅR DET VERKLIGEN ATT UPPLEVA VARANDRAS ENERGI?
2 veckor sedan
Visst är det så vännen.
SvaraRaderaDen bloggen rörde mig till tårar, trots att jag inte känner dessa människor men...bara tanken på, att det skulle hända i min närhet, gör det ju lätt att förstå vilket känslomässigt helvete dessa människor har gått igenom...mina tankar var hos dem, länge efter att jag läst och jag känner som du...man vill på något sätt visa sitt deltagande men ändå inte lägga sig i...en mycket svår balansgång/Z
SvaraRaderaVad skall man säga??Allt berör en på många sätt och vis.Men tyvärr så fungerar sjukvården på detta sätt,,och har gjort det i många år.Vet flera som fått fel diagnos och sen dött i cancer,för att många symtomer kan vara så lik.Oftast handlar det om att vara nonchalamt som läkare,men som en bekant till mej sa (som är läkare)vi är ju bara människor...Då funderar jag på vad han menade...Jag går ju till doktorn om jag känner något är fel,,och vill ha hjälp,men som svar för man,,Gå hem ta en alvedon så kanske det släpper..Om det inte gör det då???Om man ens får komma dit..Nu är det ännu lättare att få svar Om man är överviktig,,hem o banta så ska du se det försvinner el är du rökare Ja då får du skylla dej själv..Nä man skall kräva mer av en läkare då man är på besök,,men allt handlar egentligen om pengar och okunskap,,(kan man säga så?)))
SvaraRaderaKram
Förstås går mina tankar när jag läser bloggen..till kvinnan som just nu upplever en stor sorg...men oxå till mannen som inte fick vara kvar i livet...o det känns tråkigt att läsa att sjukvården har brustit här....För mig som själv har en allvarlig sjukdom...o behandlas på sjukhus varje månad för den...sedan lång tid...måste jag ändå säga att jag alltid har fått o får den bästa vården o omsorgen....Inger
SvaraRadera